Synaps 

… eller hur gör man konst av ett sandpapper och en påse samarin?

Tanken med Synaps är ett audiovisuellt verk där en mängd olika material – till exempel metall-, glas- tejp - gifter sig med ljud och musik tillsammans med inbjudna gäster från en rad olika discipliner. Synaps är multi. Synaps är slump. En arbetsprocess som är ett pågående konstverk utan början och slut.

Syftet var redan från början, nu snart fem år sedan, att testa, formulera och bygga ett konstverk av till exempel metallens färgrika ljud, glasets dova, sjungande klang, tejpens rytmiska, ”klibbiga” ljud. Som idéhistorisk bakgrund hade vi dadarörelsen där det mesta gick ut på att bygga upp-rasera-bygga nytt.

Dadorna öppnade nya scener i oprövade miljöer; standup-poesi på varuhus, konstutställningar på offentliga toaletter. Bearbetade nya material; porslin, returpapper, jord, hundskit, strykjärn, flasktorkare, klädnypor, trådrullar… Det var också något vi ville testa.

Målet med Synaps är att hålla dadas fana högt och skapa en utställning/konsert/akt som både kan gå på turné och fungerar sceniskt i ett, gärna hittills oprövat, utställningsrum. På sikt vill vi skapa förutsättningar för en ny slags audiovisuell konsthändelse som förenar utställningens krav på estetiskt uttryck och reflektion med konsertens direkthet och publikkontakt. I projektet ligger även en inventering av alternativa platser och lokaler i regionen.

Första etappen med textseminarium och workshop genomfördes våren 2017 i Gaffels Konstnärsverkstad tillsammans med konstnären Marja-Leena Sillanpää. Under pandemins år 2020 genomfördes ett Mail-Art-experiment där deltagarna ombads skapa ett oavslutat stafett-verk med hjälp av innehållet i ett kuvert som bytte ägare varje vecka. Mail-Art-arbetet resulterade i ett bråkigt instagramkonto @synaps.

September 2021 bjöd Synaps in instrumentbyggaren, filmaren och ljudkonstnären Johan E. Andersson (från Kapellet i Sthlm) för en workshop på Wij Trädgårdar, Ockelbo. Nya instrument föddes!

Som projektledare för Synaps har Marie Lindgren och Mikael Strömberg fungerat.

Vi ses och hörs därute i larmet. Räkna med att nästa steg blir lika oberäkneligt som en kabarét med dadaisten Hugo Ball på Cabaret Voltaire 1916.