På fjärde botten, vinden, fanns harvningen. Här tvinnades, lindades och bands. Garn, rep varp, fiskegarn… Här skedde även solvningen, där varpen träddes och förbereddes för vävstolarna. Ibland med hjälp av maskiner, ibland för hand. Till ljudet från alla maskiner kom också mullret från hissarnas maskinrum i varsin ände av våningen, och trots det tidiga luftfuktningssystemet som skickade puffar ur rör i taket gjorde textildammet att några av arbetarna fick lungproblem.

Vinden är relativt orörd, även om någon vid något tillfälle gått lös med silverfärg över takbjälkarna. Den stora, öppna ytan kan skönjas genom förrådsväggarna, och här och där sitter en kvarglömma från fabrikstiden; En tvätthörna med spindelvävstäckta kranar, en brandsläckare som “omladdades den 6/3 1961”, en bit pärlspont från en gammal skiljevägg, en skylt med texten “reservutgång” som pekar mot en tillstängd dörr. Utifrån kan man se den öppna och föga inbjudande brandtrappan på sidan av mittsektionen på innergården, bakom partiet med husets byggår.

Bild: harvningen, foto: Carl Larssons fotografiska atelje 1921, Länsmuseet Gävleborg.