En spinnerska berättar
anja lundmark
AUGUSTA
född 1899
Augusta berättar:
Som 18-åring arbetade jag på fabriken som spinnerska. Arbetet var tvinning av garn med beteckningen 12/6, 15/6, 18/6 till 45-trådigt garn på tre rullar. Jag arbetade på ackord. Alla knutar gjordes för hand. Det skulle gå fort så att det inte blev stopp i maskinen. Där, liksom överallt i fabriken, var det bullrigt och dammigt. På vintern var det kallt och på sommaren varmt och dålig luft. Men jag trivdes ganska bra och tyckte att jag hade bra betalt. Det var roligt att tjäna egna pengar.
Jag bodde i Björke och cyklade morgon och kväll, sommar som vinter. En vinterdag minns jag speciellt. Det var väl 33 grader kallt. Jag klädde mig i de kläder som fanns då, kjol, blus och kappa. Det var mycket hjulspår på vägen och svårt att styra cykeln. På fötterna hade jag skor och galoscher. Det var svårt att hålla fötterna kvar på tramporna. Det blåste hårt och kjolen blåste upp över benen. Kylan bet sig in i hela kroppen och låren var alldeles blå. Men fram kom jag till fabriken. Jag minns att pojkarna från Varva inte kom. Dagen därpå var de i arbetet igen. Då kom förmannen och skällde ut dem för att de hade skolkat.
En annan gång var det regnigt och blåsigt. Jag kom i sista minuten till porten. Jag hann inte resa upp cykeln för jag var rädd att porten skulle stängas. Men vakten såg mig och sa åt mig att resa upp cykeln. Hinner jag det då, undrade jag. Jaa, sa vakten. Jag reste cykeln och skyndade mig in. Det var åtta kilometer från Björke till Strömsbro. De sa om mig att ”Augusta är så punktlig att man kan ställa klockan efter henne”.
Efter några års arbete i fabriken flyttade jag med maken till Huddinge. Han arbetade som stadsbud och själv jobbade jag som husa i en familj. Vi bodde i Huddinge i bra många år. Då hade vi två barn, en flicka och en pojke. Flickan dog vid 60 års ålder. Jag kan berätta att när pojken föddes var jag ensam i stugan. Min mor bodde nära intill men kom inte förrän barnmorskan hade varit hos mig.
Jag började på fabriken igen och maken hade arbete som stadsbud här i Gävle. Min mor passade barnen när maken och jag arbetade.
Jag är född i Björke Gård. Den är numer riven. De hade skola, dansbana och auktioner där. Vi byggde vår gård samma år som flickan föddes 1926. När sonen var liten fick han kikhosta och blev påkörd av en bil. Så han kom att ligga på lasarettet länge. Men han blev så gott som återställd och numera bor han hemma hos mig. Till sist vill jag samla ihop mina minnen från fabriken och tänka tillbaka på arbetet, villkoren och gemenskapen med överordnade och arbetskamrater. Jag bodde ju hemma i Björke. Jag tog med mig smörgås och mjölk till lunch. Vi började klockan 7.00 och åt frukost 9.00. Lunchen var mellan 12.00 och 13.00 och vi slutade klockan 17.00. På lördagarna slutade vi klockan 13.00. Jag försökte jämt göra saker ordentligt och fick beröm av ingenjör Risberg. Han var alltid trevlig och snäll. Jag höll maskinerna rena och fina. Varje lördag skulle det städas vid maskinerna. Det kändes skönt att gå hem på lördag eftermiddag efter en arbetsvecka. Även fast man visste att make, barn och hushållsbestyr väntade i hemmet.
Jag trivdes med mitt arbete i fabriken. Jag arbetade där tills den slog igen 1960. Då bjöds det på kaffe med dopp. Det var avskedsfest och slut på Gefle Manufaktur AB i Strömsbro.
Texten är hämtad ur Anja Lundmarks “Kvinnoliv på Gefle Manufaktur AB i Strömsbro” från 1996.