Vävlagare Sven Anderssons omkonstruktion

Vävstol 1950. Foto: Rolf Wahlman.

Vävlagare Sven Anderssons omkonstruktion 

Elin hjulström Lord


Genom styrelseprotokoll från företagsnämndens möten kan man ana hur vardagen på fabriken; arbetsförhållanden, intriger och framgångar. En ny arbetsledare i färgeriet efter konflikter och dålig arbetsmiljö, dollarkriser och importfrågor. På mötena deltog representanter från arbetsgivaren, representanter för tjänstemän och förmän samt representanter för arbetarna. Ibland får man också en insyn i engagemang och kreativitet hos de anställda:

Ur protokollet från företagsnämndens ordinarie sammanträde den 29 september 1952

”Ordföranden anmälde att ett förslag beträffande färgeriet inkommit, vilket emellertid ännu icke kunde föreläggas nämnden för behandling.

Danielsson redogjorde för förslaget, som avsåg ett nytt förfaringssätt vid blekningen, varigenom vissa moment kunde överhoppas. Erforderliga experiment hade ännu icke gjorts, därför att blekeriets förkokare f.n. vore trasig och först sedan densamma reparerats kunde jämförbara resultat uppnås.

Vidare anmälde ordföranden, att bolagsledningen uppmärksammat en av vävlagare Sven Andersson utförd omkonstruktion av breddhållarna på andra våningens stolar, varigenom en viss förbättring uppnåtts beträffande de sneddragna mönstren.

Ingenjör Eriksson demonstrerade en breddhållare och påpekade, att man genom att slipa av kanterna på breddhållarens lock lyckats minska bromsningen på den väv, som passerar breddhållarvalsen, vilket i sin tur minskar spänningen i väven.

Nackdelen var dock att breddhållaren härefter icke var användbar för tunga varor.

Vävlagare Andersson hade då kommit på idén, att man genom att göra rullen höj- och sänkbar kunde uppnå samma effekt utan att bteddhållarens användbarhet för olika slags varor inskränktes.

Ingenjör Eriksson ansåg, att detta uppslag borde belönas med t.ex. 75 kronor, trots att det inte framförts som ett förslag. Nämnden understödde vävmästarens förslag om belöning och rekommenderade 75:- kr. som lämpligt belopp”.