|
Den mystiska trädgårdsarkitekten
som inspirerat konstnärerna i
Gaffel Art Park Event.
Knut Forsberg
(1829-1895)
Tack vare sin faders position som hovlakej växer Knut Forsberg upp i nära anslutning till hovet och Oscar I.
Kungen uppmärksammar den unge mannens talang och ger honom möjlighet att utbilda sig till trädgårdsarkitekt vid de finaste skolorna i Sverige och runt om i Europa.
Genombrottet kommer när han som 22-åring vinner en tävling om utformningen av Bois de Bolougne (Bolougnerskogen) i Paris. Förutom prissumman på 10 000 francs
medför vinsten en plötslig berömmelse och flera uppdrag i hemlandet. Knut Forsberg har en stark tro på sig själv och sin egen genialitet, och bedömer med
vetenskaplig grund hur varje anläggningsdel passar in i den nya tidens krav. 1854 utnämns han till Direktör för Kungliga Majestätets Slottsträdgårdar. Titeln
inbringar dock ingen stadig lön då utbetalningar endast sker på arbeten som efterfrågats av kungen.
Med hjälp av liberalen, skriftställaren och kulturpersonligheten August Blanche träffar Knut Forsberg den förmögna änkefrun Johanna Dybeck, vilken han också
gifter sig med. Hon är då 76 år gammal, han är 25. August Blanche lär ha betraktat relationen som en glädje för änkefrun på ålderns höst samt en ekonomisk
vinning för Knut Forsberg.
Knut Forsberg var inte bara trädgårdsarkitekt, han ritade även stadsplaner, skrev artiklar till olika tidningar (däribland Aftonbladet), och intresserade
sig för politik. Han var övertygad republikan och en ivrig förespråkare för ”Republiken Skandinavien” och deltog ivrigt i det offentliga samtalet, oavsett
om det fördes i tidningsspalterna eller på krogarna.
När Johanna Dybeck dör 1862 är hennes förmögenhet borta. Knut Forsberg har spenderat pengarna, såväl på förlustprojekt inom trädgårdsarkitekturen som på
flitigt deltagande i Stockholms nöjesliv. Historier gör gällande att han betraktar det som ”en nödvändig lyx att varje dag få tända sina cigarrer med sedlar”.
Efter några kringflackande år i Europa, och ytterligare några i Sverige, emigrerar han slutligen till Amerika 1870. Som invandrare har han svårt att bli
accepterad och han försöker sig på allehanda sysselsättningar. Möjligtvis deltar han i arbetet med Central Park i New York och Lincoln Park i Chicago, men i vilken
utsträckning är oklart. Vid Världsutställningen i Chicago jobbar han som trädgårdsarbetare. Han ger också ut två tidningar, vilka endast utkommer med ett nummer
vardera, och blir redaktör för tidningen Skandinavisk Post. Han blir också utpekad som en av upphovsmännen bakom det amerikanska arbetarkorståget 1894, innan han
dör påföljande år.
Elin Hjulström
Källa: En artikel av Torbjörn Suneson ur ”Svensk Trädgårdskonst under 400 år”, Byggförlaget Stockholm, 2000 |
 |
