Elin hjulström Lord

---

Vattnet från dammen leds in till kraftverket och fortsätter sedan till utloppet vid det som nu är södra infarten. 1950 har dock landhöjningen gjort att fallhöjden blivit för liten under kraftstationen. Under semesterdagarna, när fabriken är stängd, utförs ett febrilt arbete för att spränga och gräva en djupare kanal. 

I Arbetarbladet onsdag 19 juli 1950 kunde man läsa:

“Medan väverskorna och de andra på strömsbrofabriken ägnar sig åt semestern ljuvligheter håller ett 20-tal man på och sliter för fullt med ett nytt kraftstationsutlopp. Det gamla utloppet har genom landhöjningen blivit för grunt vilket medfört en betydande fallförlust. Man har därför fördjupat själva rännan 1 ½ meter och kommer på så sätt att vinna 150.000 kilowattimmar om året utan att behöva göra något åt själva kraftmaskineriet.

Civilingenjör Lars Lundgren berättar för Arbetarbladet att det varit ett rätt besvärligt arbete. Först och främst har det varit så ytterligt knappt om tiden. Klockan 5 på måndag morgon måste nämligen arbetet ovillkorligen vara klart, ty då skall fabriken köra igång. En annan svår sak är att berget är så söndervittrat och fullt av sprickor, vilket försvårat sprängningarna. Två stora grävmaskiner har emellertid arbetat för högtryck och det ser ut som om allt skulle “gå vägen”.

En lustig detalj i arbetet, säger ingenjör Lundgren, var när maskinerna skulle muddra upp rännan i själva sjön. I vanliga fall placerar man då grävmaskinen på en pråm eller något liknande. Nu lät man i stället grävmaskinerna bygga sig en väg ut i vattnet av det de muddrade upp från bottnen. När muddringen sedan var klar tog de vägen med sig i land igen.”

•