Maja Skoglund:
spinnerska och
fackförenings-
kämpe
anja lundmark
Maria Margareta Skoglund växte upp hos några tanter i Strömsbro. Hon började sitt arbete på Gefle Manufaktur som tolvåring, där hon fick lära sig spinna. Hennes intresse för arbetet var stort och med tiden blev hon en skicklig spinnerska. När Maja var 15 år inträffade en beklaglig olyckshändelse på fabriken. Detta är taget ur Norrlandsposten 16 november 1898:
En svår olyckshändelse timade igår afton vid 5-tiden i Strömsbrofabriken. Den genom 4 våningar gående hissen, föll nämligen ned då den hunnit i jämnhöjd med tredje våningen. Emedan linan brustit och säkerhetsinrättningen af ännu icke utredd anledning ej värkade. Hissen föll blixtsnabbt ned i bottenvåningen och då de närvarande skyndade till, funna de den ene passageraren arbetaren Zacharias Hullander afsvimmad och illa skadad. Vid närmare undersökning befanns det att han afbrutit vänstra benet strax ovanför vristen och högra armen ofvan armbågen. En i hissen medföljande 15 årig flicka (Maja Skoglund), som hade fastnat bakom medföljande varukorgar, slapp så gott som oskadd undan. Hullander som är 60 år gammal infördes igår till härvarande lasarett. Han har förut i fabriken mist sin högra hand. Hissen uppbar vid olyckstillfället icke på långt när den belastning omkring 300 kg – den lär skola tåla.
Detta var en notis om olyckan som även den stod i Norrlandsposten:
Hisskötaren Hullander skadades så svårt, att han efter någon tid avled av sina skador. Och fabriksflickan Maja Skoglund fick svåra men. Händelsen hade dock det goda med sig, att allmän översyn av fabrikens skyddsanordning kom till stånd.
Maja engagerades som korresponderande sekreterare i styrelsen för Textilarbetareförbundets avdelning 44. Under storstrejken 1909 tillhörde Maja (26 år gammal) strejkutskottet i Gävle. Hennes insats under denna svåra tid bars upp av oförfärad optimism, och det utgjorde ett värdefullt stöd åt arbetarna. Maja blev en drivande kraft i den hjälpaktion avdelningsstyrelsen satte igång för de svältande medlemmarna. Hon åtog sig bland annat fördelningen av livsmedel som konsumtionsföreningen, privathandlare i Strömsbro och fiskarebefolkningen i Bönan-Utvalnäs skänkte. På en skottkärra drog Maja Skoglund matvaror runt i samhället och delade ut dem så rättvist hon kunde. Om någon talade om att återgå till arbetet innan strejkledningen givit sitt tillstånd, gav Maja ett bestämt besked: ”Nej, aldrig! Förr ska vi äta bara rovor!” När konflikten tagit slut, fick hon besked från företagsledningen att hon inte var önskvärd vid fabriken längre. Maja arbetade på GMAB från sitt tolfte till sitt tjugosjätte år, 1895-1909.
Med hopsamlade medel kom Maja till Brunnsviks folkhögskola. Efter studietiden kom hon till Stockholm där hon gifte sig med fackföreningsmannen, politikern och sedermera borgarrådet Gottfrid Björklund. Maja avled år 1939 endast 46 år gammal.
För att hugfästa minnet av sin uppoffrande och trofasta hustru, donerade borgarrådet vid olika tiIIfällen sammanlagt 70 000 kronor till textilarbetarna vid Strömsbro. Fonden förvaltades av Svenska Textilarbetareförbundet. Utöver donationen till textilarbetarna, överlämnade makarna Björklund ungefär 50 000 kronor till fonden. Det var Maja Björklunds sparmedel, att använda som stipendier för utbildning åt fattiga barn födda utom äktenskapet. (Lindberg: Gävle stads donationer, sid. 72).
Då planerna på ombyggnad av ordenshuset började ta form 1958, föreslog textilarbetarnas fackförbunds styrelse, att Gävle stad genom drätselkammaren, skulle medverka till åstadkommande av ett minnesmärke över Maja Skoglund Björklund.
Avskrift ur tidning 15 oktober 1939:
Borgarrådsfru glömde ej att hon varit fabriksarbeterska
Fru Maja Skoglund-Björklund stiftade en fond på 20 000 kronor till sjuka och ålderstigna i Strömsbro. Torsdagen den 12 oktober hade i Strömsbro ordenshus efter avslutad dagsverke, mött upp en stor skara arbetare och arbeterskor från textilfabriken därute, i en anslående högtidlighet av förvisso ovanliga mått. Upptakten ligger åtskilliga år tillbaka i tiden.
I slutet av förra seklet arbetade i Strömsbrofabriken bland så många andra Maja Skoglund. En intelligent kvinna med hjärtat på rätta stället. I ungdomlig hänförelse hade hon gripits av den hastigt framväxande arbetarrörelsens idéer och hennes plats som en framstående kraft i ortens fackföreningsrörelse var given. Men åren flydde och en dag visste Maja Skoglunds gamla arbetskamrater berätta många ting om fabriksflickan från Strömsbro, som blev borgarrådsfru i den svenska huvudstaden. Vid sin man, borgarrådet Gottfrid Björklunds sida, fullföljde hon under årens lopp, fastän det kanske skedde under ändrade förhållanden, idèkampen. Hon glömde ej sina gamla vänner från ungdomstiden, som ännu i decennier strävade uppför fabriksbacken. Och längre skola vi i detta sammanhang inte gå i Maja Skoglunds sällsamma biografi. Just detta att hon aldrig hade förgätit hembygden, och det folk i hembygden till vilket hon räknade sig, hade denna oktoberkväll, några få månader efter hennes plötsliga bortgång, föranlett hennes make, att inför arbetarna i Strömsbrofabriken uppläsa den del av testamente, som hade sin betonade adress till dem av hembygdens arbetande folk, som stått henne nära.
Med rörelse föredrog borgarrådet Björklund ett förordnande om en stiftelse som han och hans maka i förening velat grunda, till ett extra stöd åt arbetarna i Strömsbro. På avdelning 44:s av Svenska Textilarbetareförbundets vägnar emottog hr Nils Larsson det stora beloppet av 20 000 kronor tillbildande av fonden Maja Skoglund-Björklunds minne. Omedelbart efter den ståtliga gåvans överlämnande reste sig de församlade för att hylla Maja Björklund med en tyst minut. Vid högtidligheten medverkade även textilarbetarförbundets förtroendeman, Gösta Wennström, med ett anförande i anslutning till den nybildade fonden och dess uppgifter. Dessutom underhöll studiecirkelfolkets orkester under ledning av hr G. Edin med musik. Det högtidspräglade mötet avslutades med Arbetets Söner unisont.
Sist bör nämnas något om den bildade fondens syften. Dessa syften äro, som lätt förstås av rent social natur. Sålunda heter det bland annat att uppburna räntemedel skola tagas i anspråk till understöd.
Dels: Åt textilfabriken tidigare anställda välfrejdade arbetare som genom ålder äro i behov av hjälp.
Dels: Åt vid fabriken anställda, som efter längre tids sjukdom behöva hjälp.
Dels: Åt vid fabriken anställda änkor med ett eller flera minderåriga barn eller därställes anställda ogifta mödrar, vilka för underhåll av ett eller flera minderåriga barn kunna vara i behov av hjälp.
Med förtroendeman Wennström instämma förvisso Strömsbrofabrikens alla arbetare. Tiden må vara hård och mörk. Men ett är säkert.
Maja Skoglund-Björklunds minne skall leva i ljus.
Ulf-Ivar Nilsson har också skrivit en mycket fin artikel om Maja som du kan läsa på Arbetarbladet:
https://www.arbetarbladet.se/2021-02-07/ulf-ivar-nilsson-angeln-med-strommingsladan–trots-klassresan-glomde-maja-fran-gavle-aldrig-sin-bakgrund