Den byggnad vi idag kallar Vävaren uppfördes som textilfabrik 1849 av det nybildade företaget Gefle Manufaktur AB. Fram till 1960 tillverkades här tyg, garn, flaggor mm under varumärket Svanen (enligt hörsägen på grund av de många svanar som mellanlandade i trakten under flyttsäsong). Fabriken var en av de största industrierna i Gävle, både i omsättning och i antal anställda, och direktimporterade bomull från först New Orleans och senare flera länder i Sydamerika. GMABs historia berättar om den svenska industrialismens utveckling, från de första mekaniserade verkstäderna, via moderniseringar och tekniska framsteg, till textilkris och utkonkurrerande av låglöneländer.

Men det är också en historia om barnarbete, dåliga arbetsförhållanden, organisering och storstrejk; om ett samhälle som utvecklas mot demokrati, trygghet och rättigheter, och hindren denna utveckling har mött. 
I detta projekt har vi strävat efter rikta fokus på människorna bakom historien, genom att lyfta fram det vardagliga och det lilla. Men för den som inte känner till GMAB sedan innan kan det vara intressant att kunna sätta dessa historier i ett vidare sammanhang. Nedan kan du läsa mer om under vilka förutsättningar GMAB bildades och en kort översikt över företagets historia.

Bild: Från dammen 1890, foto: okänd, Gävle kommunarkiv.

Ingenting blev sig längre likt 

Vid 1800-talets mitt kämpade företagare och liberala riksdagsmän för att öppna Sveriges gränser och öka handeln med utlandet. De ville avskaffa förbud och sänka tullarna. Kampen fördes i dagstidningar och i riksdagen. År 1865 slöt Sverige ett avtal med Frankrike och blev en del av Europas frihandelssystem. Starka ekonomiska krafter vällde in över landet. Den fria handeln hade sina vinnare och sina förlorare: somliga skulle rida på vågen, andra drunkna i den globala ekonomin. 

Hemslöjdens lin och världsmarknadens bomull

Tillverkningen av textilvaror hade länge skett på landsbygden, där lin och ull var de dominerande råvarorna. Vävarna arbetade i sina hem och i sin egen takt.
Företagare började nu köpa in maskinvävstolar och billigt bomullsgarn av hög kvalitet från England. Textilvarorna började tillverkas i mekaniserade väverier, inrymda i stora fabrikslokaler, där företagaren kunde hålla uppsikt över arbetet. 

I Hälsingland fortsatte ändå den traditionella linodlingen en bit in på 1900-talet, men den kom snart att upplevas som ett levande kulturarv snarare an en näring bland andra. 

Gävles frihandelsvänner 

Köpmännen i Gävleborgs län hade länge varit motståndare till statlig kontroll av utrikeshandeln. Minnet av det bottniska handelstvånget, som helt upphörde 1765, var ännu levande i länets kuststäder. Norrländska fartyg hade periodvis varit förbjudna att segla med sina varor söder om Stockholm. År 1846 bildades Sveriges första frihandelsförening i Gävle. Målet var att avskaffa alla förbud och sänka eller helt slopa tullen (skatten) på importerade varor. Föreningens medlemmar var starkt påverkade av ideer från Storbritannien, som var motorn i världsekonomin. 

En av frihandelsvännerna, Per Muren, tog strid i riksdagen för att sänka tullen på bomullsgarn. Tullen syftade till att skydda den inhemska hemslöjden och linnetillverkningen mot konkurrens utifrån. Muren menade att svenska bomullsväverier skulle dra fördel av en friare handel genom att de fick ökad tillgång till garn av hög kvalitet, och smugglingen av utländskt garn skulle samtidigt minska.

Bomullspinnare, utländska experter och riskkapitalister

Per Muren bildade år 1849 Gefle Manufaktur AB, det första industriföretaget som skapades efter att Sverige fått sin första lag om aktiebolag. Lagen minskade riskerna för de som investerade pengar i bolag. Bolagen fick fler ägare, som kom och gick, och förknippades allt mindre med särskilda familjer. Namnen på de nybildade aktiebolagen hänvisade istället till verksamhetsorten och till själva produktionen. 

Gefle Manufaktur AB fick en palatslik fabrik i Strömsbro utanför Gävle, där bomullstyger började tillverkas. För första gången i Sverige inrymdes spinneri och väveri i samma byggnad. Textilindustrin i England stod som förebild. Även tekniker, montörer och förmän, liksom maskinutrustning, hämtades från de brittiska öarna. Fabriken, ritad av platschefen Williams Owens, blev ett slags monument över tanken om frihandel. 

En annan av grundarna till Gefle Manufaktur AB var tidningsmannen Lars Johan Hierta. Han rapporterade flitigt i sin liberala tidning Aftonbladet om den brittiske frihandelskämpen Richard Cobden. Han skrev också egna inlägg där han förespråkade lägre tull på bomullsgarn. Genom bildandet av bomullsfabriken i Strömsbro visade Muren och Hierta att de inte var rädda för konsekvenserna av en friare handel med utlandet. Företagets goda resultat användes som ett bevis på att frihandel hade en god effekt på den inhemska produktionen.

Texten är hämtad ur anteckningar till Länsmuseet Gävleborgs basutställning.