”Varför firar en konstnärsförening sitt 20-årsjubileum med att skriva om en gammal textilfabrik?”

Vad är det som är så speciellt med det här huset egentligen? Tegel, sten, trä och järn. Det måste finnas tusentals liknande fabriksbyggnader runt om i världen. Och ändå… Det är som att huset är präglat av alla människor som passerat, de som trots sina olika livsöden kom att trampa samma golv och stirra ut genom samma fönster. En osynlig koppling mellan århundradena. Det gamla och det nya, allt som byggts och lagats, allt som repats och skavts. Allt som glömts kvar, lämnats eller bevarats trots att det förlorat sin funktion.

Var det detta som tilltalade när föreningen letade plats för kollektivverkstad för tjugo år sedan? Eller var det de stora ljusa rummen med plats för både ateljéer, samlingsytor och kollektivverkstad? De öppna våningsplanen som gjorde att föreningen själv kunde anpassa lokalen efter behovet?

När en utredning år 1999 visade att endast 0,3 % av Gävle kommuns kulturbudget lades på bildkonst togs beslut om en stor satsning med höjda utställningsersättningar på Konstcentrum, möjligheter att söka ateljéstöd och upprättandet av en kollektivverkstad.

Både administrerandet av ateljéstödet och driften av kollektivverkstan hamnade hos den nystartade föreningen Gaffel.

Snart 21 år senare har Gaffel över hundra medlemmar: några hyr ateljé på övervåningen, vissa är aktiva genom de många konstprojekt och arrangemang som initieras i föreningen, andra är medlemmar i första hand för att använda verkstan och arbeta med sitt eget. Föreningen försöker också ge ett sammanhang och fungera som nätverk mellan konstnärerna. Genom kurser i olika tekniker och material finns möjlighet att lära av varandra och ta vara på den kompetens som finns inom medlemskåren. På vävstolarnas golv sker nu en annan typ av produktion, ett annat hantverk, som rör sig mellan det taktila och det teoretiska, mellan keramik, glas, ljud, film, järn, papper… Men arvet från fabriksarbetarna sitter i väggarna. En del som historia, annat som skrönor. Det mesta kanske någonstans mittemellan. 

Så varför firar en konstnärsförening sitt 20-årsjubileum med att skriva om en gammal textilfabrik? Jo, just därför. För att inget växer utan att påverkas av sin omgivning. Vi är en del av Vävaren och Vävaren är en oundviklig del av oss. Genom åren har Gaffel arrangerat en lång rad av konstfestivaler och evenemang runt om i länet som utgår ifrån en plats, ofta åsidosatt eller undervärderad. Så nog är det hög tid att vi belyser den fantastiska plats vi själva besitter.

Elin Hjulström Lord
Redaktör för projektet

---

Bild: Från dammen 1920, mitt på bilden ångkraftcentralen. Okänd fotograf, Gävle kommunarkiv.